"Stabilt..."

Man är inte helt rationell och minsta vardagssyssla kan utmana en mer än en mara i det stadie jag befinner mig just nu. Jag kan upptäcka mig själv stående, förvirrad, i badrummet när jag i själva verket skulle öppna skafferiet för att plocka fram pastan. Sitter jag i bilen och ska någonstans måste jag råfokusera på vart jag ska för att inte köra förbi och hitta mig själv någon helt annanstans. Så att åka till skattekontoret i Spånga för att folkbokföra sig i Sverige är som att bestiga det högsta av berg. Jag har kommit över det där stadiet när kattmaten på ICA framkallar tårar men jag har en sorg i kroppen som gör fysiskt ont varje minut, varje sekund. Vaken eller sovande. Spelar ingen roll. Men jag är lugn.