Insjunken

Idag har det sjunkit in, min blivande exman har förstått att jag inte längre finns där. Att jag skapar mitt eget liv, mitt eget hem och går tillbaka till min karriär. Han har insett att jag inte längre finns för honom varje sekund. För varje steg jag tar kommer jag ett steg längre bort från honom. Han är ledsen. Han är mycket ledsen. Han ångrar inte sitt beslut men han saknar mig, så som jag, saknar min allra bästa vän. Jag försöker trösta och finnas. Försöker dela och visa att jag förstår. Men det är svårt. Jag vet att det finns dem som inte förstår vår relation så som den är nu. Det finns dem som tycker att jag borde vara arg. Det finns dem som inte tycker att jag är "skyldig" honom någonting. Men om din bästa vän hade det svårt, skulle du då hjälpa och finnas där?