skip to main |
skip to sidebar
Styrka
Tänk på den person du känner mest kärlek för av alla, den du tror dig aldrig kunna leva utan, den som hjälper dig att andas. Föreställ dig nu att samma person försvinner ur ditt liv, med förklaringen att denne/a inte längre känner något för dig. Utom räddning. Föreställ dig att du samtidigt får beskedet att en älskad familjemedlem är dödligt sjuk. Utom räddning. Vad gör du? Hur mycket stryk tål ditt inre utan att du bryter ihop? Hur stark är du? Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, absolut inte. Men jag ber er reflektera över hur det skulle kännas? Ni hjälper mig otroligt och även om jag inte har förstått hur, så reser jag mig varje morgon, i väntan på vad som ska ske...
4 kommentarer:
Tänkvärt!!
Är imponerad av din styrka.
du vännen du är en av de starkaste människor jag känner.. men man tål inte hur mycket som helst hoppas allt löser sig till de bästa! styrkekramar till dig!
ingen klarar hur mycket som helst, ensam. men så länge man har änglar runt sig så klarar man det. det är tufft, jobbigt, sorgligt.
man är starkare än vad man tror.
massa kramar
Jag tror inte att ngn av oss som läser det här tycker synd om dej - det är skillnad på empati och sympati - men vi som varit i din situation känner allt för väl igen den bottelösa förtvivlan som på bara en kvart kan över gå till ngn slags eurorisk styrka, för att sedan rasa ned i den djupa svarta sorgen lika snabbt igen.. Det enda jag kan säga att det är ok att bryta ihop och känna sig helt galen! Det är ok att inte bete sig "normalt"... Du kommer ta dig ur det här! Du kommer vara glad och le igen, du kommer vara lycklig igen! Men just nu... tillåt dig själv att vara ett "ras" ett tag. Låt ångesten och saknaden härja tills den tar slut eller iaf mattas av... Du har rätt att må dåligt nu, be aldrig om ursäkt för att du mår dåligt!!
massa stärkande kramar till dej!!
Skicka en kommentar