Desperation

Visst var det kul, visst fick man blickar, komplimanger och förslag. Men det var inte rätt, det var äckligt, genomskinligt och en desperation utöver allt. Inget väckte minsta lilla intresse. Det slutade med att jag stod i 2 timmar med 4 engelsmän och diskuterade mäns och kvinnors olikheter, fysiskt och psykiskt. De var alla överens om att jag borde ta betalt för mina kunskaper... Vilka kunskaper de syftade på ville jag inte ta reda på när deras blickar oftare studerade minabröst och läppar än hörde orden som trillade över dem. Men imorgon kommer jag vakna med en enorm förkylning, har ont i halsen, skakar under dubbla duntäcken och ber en stilla bön att Tylenol hjälper mig genom natten.