Hem, söta hem...

Så är dagen här och med en blandning av sorg, glädje, förväntan, spänning och nervositet ska jag idag få nycklarna till mitt hem. Försöker känna efter vilka känsla som är starkast men har svårt att urskilja ens en av dem. Jag önskar att glädjen skulle var störst. Jag önskar att jag inte kände vemod. Övertygar mig själv om att allt är möjligt och tror på det. Just nu vet jag inte ens vad som händer om en månad i mitt liv. Denna mix av otrygghet och äventyrslusta får mitt innanmäte att skaka. Det är nog rätt ord, det känns som om varje gömd fiber av min kropp vibrerar. Vet inte om det är bra eller dåligt, kastar mig ut och ser fram emot det!