Välkomna!

Ikväll är saknaden stor. Känner mig inte tom. Känner mig inte ensam. Känner mig utanför. Känner inte att jag hör samman med något. Man kan säga att jag för en minut tappat fotfästet men som vanligt accepterar och välkomnar jag känslan. Den kommer snart ha passerat till följd av att jag känner igen den och nästan gång den kommer på besök är det inte dramatiskt. Kanske uppmärksammar jag den inte tredje gången. Snart är den som en gammal vän som man kan sitta tyst bredvid i tv-soffan.