Äktenskap

"Varför gifta sig när alla ändå bara skiljer sig?" Den fråga har jag hört ställas flertalet gånger under mitt liv. Jag skiljer mig ju inte för ATT jag gifte mig. Min relation tog inte slut för att jag gick in i kyrkan och visade för mig själv, min man och våra familjer vad den betyder för mig. Jag kan inte gå in i en relation i tron att den kommer ta slut, och inte älska fullt ut, varken med vänner eller älskade. Jag kommer alltid att älska honom, antagligen kommer kärleken förvandlas från passionerad kärlek till mer av en vänskap. Jag är ju ingen självmordskandidat. Men jag har svurit att älska honom och det kommer jag göra. Inte på grund av orden utan på grund av de känslor som fick mig att uttala dem. Jag tror på äktenskapet, för alla!, jag tror på livslång monogami och jag tror att allt som är värt något måste man, stundtals, arbeta hårt för. Men i ett äktenskap är man två och dessa tu måste dela värderingarna. Kanske borde jag sett att han inte gjorde så? Men jag tar inte min skilsmässa som ett misslyckande för ingen vet vad framtiden ger.