Hybris

En nära frågade mig om jag verkligen skulle lägga ut min blogg så att "vänner" från Facebook kunde hitta den. Den är så privat. Först förstod jag inte frågan, men efter reflektion har jag nu kommit fram till vad jag egentligen tycker om det. Jag tycker att om människors liv är så fyllda av skvaller så är det väl lika bra att de vet sanningen. Kanske förstör det nöjet en smula? Sedan fortsatte tankarna i sjävrannsakan; vad får mig att tro att folk ens pratar om mig? Borde jag inte känna mig smickrad av att människor jag inte träffat, sett eller knappt kände för 10-15 år sedan är intresserade av vad som händer mig. Jag har inga tvivel om vem jag är, så sanningen är rätt vacker!